Realitycheck...
...Ja, det kan vara bra att ha koll på läget ibland.
Faktum är att fler och fler i vårt samhälle mår dåligt psykiskt. Många verkar leva i illussionen av att det är deras eget fel och att de måste reda ut allt själva.
Jag har själv varit nere på botten och vänt. Smärtan när ens partner varit otrogen, skilsmässa, seprationsångest när det gäller barnen, vårdnadstvister, problem med ekonomin osv. Man tror ibland att man har nåt botten och det ska vända och då kommer nästa sak. Orken går ur en. Jag antar att alla har sin egen erfarenhet, stor som liten. Saken är den att de flesta nog gör som jag.
"-Jag kan själv!!!" som ett litet barn envist hävdar. Problemet är väl att man lägger allt det jobbiga i ryggsäcken och bär det med sig av nån underlig anledning. Problemet är det att den där ryggsäcken blir tyngre och tyngre att bära på. Ens kraft och ork minskar och man blir mer och mer uppgiven. Den vanligaste reaktionen på detta brukar vara att man blir mer och mer asocial, jagar upp sig på struntsaker och blir någon helt annan än vem man egentligen är. Man förlorar helt enkelt sig själv lite för varje sak du lägger i ryggsäcken och omgivningen kommer till slut ej att känna igen vem du är.
Jag VET detta för jag själv har varit där. Trots detta så envisas man med att tro att man kan själv och är stark nog att ej behöva nån hjälp. Detta beteende är självdestruktivt så det sjunger om det. Ens nära och kära SER detta. Man skickar ut tydliga signaler på att man ej mår bra utan att själv inse att man gör det. De nära och kära vill dig väl och du ignorerar det för att du tror att du kan själv. Jag fick jättemycket hjälp och stöd från min familj och mina riktiga vänner under denna tid. Jag tog dock aldrig till mig utav det som sades om att jag behövde "prata av mig".
Jag förstod själv ej att jag mådde SÅ dåligt. En dag var det dock en som verkligen tog tag i saken och övertygade mig om att jag behövde hjälp att bearbeta det jag hade i min ryggsäck. Den var rejält överfull och allt för tung.
Jag fick bokat en tid och kom iväg och pratade med en helt fantastisk människa. Jag fick berätta allt som hänt, hon lyssnade noga och antecknade en del. Hon har såklart tystnadsplikt och hon var för mig en helt okänd människa. Detta gjorde att jag kunde berätta precis allt utan att vara rädd att någon skulle ta illa upp eller att det skulle få konsekvenser. Hon berättade hur det låg till och varför jag mådde som jag mådde. Saker och ting började klarna. Min ryggsäck var helt plötsligt mycket lättare. Jag var lättad.
När jag gick därifrån så tog jag hissen ner och i hissen fanns det en spegel. Jag tittade på mig själv i spegeln och i spegeln började jag se mitt gamla jag igen. Jag smålog och såg lite förvånad ut över att jag helt plötsligt kände mig bättre. Orken var tillbaka. Livsgnistan fanns där igen på allvar.
Det jag vill säga är att alla mår vi dåligt i våra liv nån gång. När detta händer så ta till er utav den hjälp ni får utav era nära och kära. Släkt, vänner, kollegor eller vem det nu kan vara. Var ej rädda att söka hjälp från någon utomstående, det är väldigt befriande.
INGEN människa ska någonsin behöva skämmas för att man tagit hjälp utifrån. Det är inget konstigt med det. Jag har stor respekt för de som tar sig i kragen och går och får hjälp.
Jag skickar med en video från en fantastisk artist med. Hon heter Jessie J och låten passar bra till ämnet tycker jag. Håll till godo:
"Who you are" by Jessie J
I stare at my reflection in the mirror...
Why am I doing this to myself?
Losing my mind on a tiny error,
I nearly left the real me on the shelf...
"no, no, no, no..."
To lose it all in the blur of the start!
Seeing is deceiving, dreaming is believing,
It's okay not to be okay...
Sometimes it's hard, to follow your heart.
Tears don't mean you're losing, everybody's bruising,
Just be true to who you are!
(Who you are)x11
Brushing my hair, do I look perfect?
I forgot what to do to fit the mold, yeah!
The more I try the less is working yeah yeah yeah
'Cause everything aside me screams, "no, no, no, no..."
To lose it all in the blur of the start!
Seeing is deceiving, dreaming is believing,
It's okay not to be okay...
Sometimes it's hard, to follow your heart.
But tears don't mean you're losing, everybody's bruising,
There's nothing wrong with who you are!
Yes?, he goes, fake shows
Like "wow", just go, and leave me alone!
Real talk, real life, good love, goodnight,
With a smile...
That's my own! (that is my own) "no, no, no, no..."
To lose it all in the blur of the start!
Seeing is deceiving, dreaming is believing,
It's okay not to be okay...
Sometimes it's hard, to follow your heart.
Tears don't mean you're losing, everybody's bruising,
Just be true to who you are!
Yeah yeah yeah
Faktum är att fler och fler i vårt samhälle mår dåligt psykiskt. Många verkar leva i illussionen av att det är deras eget fel och att de måste reda ut allt själva.
Jag har själv varit nere på botten och vänt. Smärtan när ens partner varit otrogen, skilsmässa, seprationsångest när det gäller barnen, vårdnadstvister, problem med ekonomin osv. Man tror ibland att man har nåt botten och det ska vända och då kommer nästa sak. Orken går ur en. Jag antar att alla har sin egen erfarenhet, stor som liten. Saken är den att de flesta nog gör som jag.
"-Jag kan själv!!!" som ett litet barn envist hävdar. Problemet är väl att man lägger allt det jobbiga i ryggsäcken och bär det med sig av nån underlig anledning. Problemet är det att den där ryggsäcken blir tyngre och tyngre att bära på. Ens kraft och ork minskar och man blir mer och mer uppgiven. Den vanligaste reaktionen på detta brukar vara att man blir mer och mer asocial, jagar upp sig på struntsaker och blir någon helt annan än vem man egentligen är. Man förlorar helt enkelt sig själv lite för varje sak du lägger i ryggsäcken och omgivningen kommer till slut ej att känna igen vem du är.
Jag VET detta för jag själv har varit där. Trots detta så envisas man med att tro att man kan själv och är stark nog att ej behöva nån hjälp. Detta beteende är självdestruktivt så det sjunger om det. Ens nära och kära SER detta. Man skickar ut tydliga signaler på att man ej mår bra utan att själv inse att man gör det. De nära och kära vill dig väl och du ignorerar det för att du tror att du kan själv. Jag fick jättemycket hjälp och stöd från min familj och mina riktiga vänner under denna tid. Jag tog dock aldrig till mig utav det som sades om att jag behövde "prata av mig".
Jag förstod själv ej att jag mådde SÅ dåligt. En dag var det dock en som verkligen tog tag i saken och övertygade mig om att jag behövde hjälp att bearbeta det jag hade i min ryggsäck. Den var rejält överfull och allt för tung.
Jag fick bokat en tid och kom iväg och pratade med en helt fantastisk människa. Jag fick berätta allt som hänt, hon lyssnade noga och antecknade en del. Hon har såklart tystnadsplikt och hon var för mig en helt okänd människa. Detta gjorde att jag kunde berätta precis allt utan att vara rädd att någon skulle ta illa upp eller att det skulle få konsekvenser. Hon berättade hur det låg till och varför jag mådde som jag mådde. Saker och ting började klarna. Min ryggsäck var helt plötsligt mycket lättare. Jag var lättad.
När jag gick därifrån så tog jag hissen ner och i hissen fanns det en spegel. Jag tittade på mig själv i spegeln och i spegeln började jag se mitt gamla jag igen. Jag smålog och såg lite förvånad ut över att jag helt plötsligt kände mig bättre. Orken var tillbaka. Livsgnistan fanns där igen på allvar.
Det jag vill säga är att alla mår vi dåligt i våra liv nån gång. När detta händer så ta till er utav den hjälp ni får utav era nära och kära. Släkt, vänner, kollegor eller vem det nu kan vara. Var ej rädda att söka hjälp från någon utomstående, det är väldigt befriande.
INGEN människa ska någonsin behöva skämmas för att man tagit hjälp utifrån. Det är inget konstigt med det. Jag har stor respekt för de som tar sig i kragen och går och får hjälp.
Jag skickar med en video från en fantastisk artist med. Hon heter Jessie J och låten passar bra till ämnet tycker jag. Håll till godo:
"Who you are" by Jessie J
I stare at my reflection in the mirror...
Why am I doing this to myself?
Losing my mind on a tiny error,
I nearly left the real me on the shelf...
"no, no, no, no..."
To lose it all in the blur of the start!
Seeing is deceiving, dreaming is believing,
It's okay not to be okay...
Sometimes it's hard, to follow your heart.
Tears don't mean you're losing, everybody's bruising,
Just be true to who you are!
(Who you are)x11
Brushing my hair, do I look perfect?
I forgot what to do to fit the mold, yeah!
The more I try the less is working yeah yeah yeah
'Cause everything aside me screams, "no, no, no, no..."
To lose it all in the blur of the start!
Seeing is deceiving, dreaming is believing,
It's okay not to be okay...
Sometimes it's hard, to follow your heart.
But tears don't mean you're losing, everybody's bruising,
There's nothing wrong with who you are!
Yes?, he goes, fake shows
Like "wow", just go, and leave me alone!
Real talk, real life, good love, goodnight,
With a smile...
That's my own! (that is my own) "no, no, no, no..."
To lose it all in the blur of the start!
Seeing is deceiving, dreaming is believing,
It's okay not to be okay...
Sometimes it's hard, to follow your heart.
Tears don't mean you're losing, everybody's bruising,
Just be true to who you are!
Yeah yeah yeah
Kommentarer
Postat av: Emma
Bra skrivet.
Det är precis så det är.
Jag tycker också det är en skyldighet att söka hjälp och ta tag i sitt liv när man har barn. Har ju själv levt med en man som mått psykiskt dåligt i många år och det påverkar ju hela omgivningen. Och åtminstone för sina barns skull får man ta tag i det.
Postat av: Ulrica
För att inte tala om skuldkänslorna att man kunde göra det på ett annat sätt så hade inte detta hänt! Man är inte mer än människa & som tur är finns det människor som har utbildning & erfarenhet som kan hjälpa en medmänniska i kris! Du som gått igenom detta kan kanske hjälpa en annan människa som sitter i samma sits. Du har en erfarenhet som inte alla har & vet vad många talar om. Sträck på dej! Du är värdefull!
Trackback
