Multipappa

För att förtydliga mig för mitt halvdeppiga inlägg för några dagar sen dom handlade om mina stora barn så kommer jag nu förklara lite till...

Tydligen har någon tolkat det hela som om jag skulle sakna Debbie (mina stora barns mamma). Fråga mig inte hur man kan tolka inlägget så. Men så är givetvis inte fallet. Inlägget gick ju ut på att det var barnen jag kände mig frustrerad över och hade ångest för att jag inte kunce vara där för dom alltid. 

Jag är lyckligare än någonsin i mitt kärleksliv. Jag har träffat kvinnan i mitt liv. Jag har nog aldrig förstått innebörden av evig kärlek innan... Och Jag och Emma är inte ens gifta ännu. Jag har haft en otrolig tur i oturen som träffat henne. Hade det inte varit för att mina tre äldsta barn hade drabbats så hade mitt och exfruns uppbrott varit det bästa som kunde hända och jag hade varit den lyckligaste människan i världen. På sätt och vis är jag lyckligast i världen... Men det gäller ju den del i livet som kallas kärlekslivet. När det gäller barnen känner jag ju mig lite tom och saknar mina tre äldsta som ni kanske förstår.

Jag är evigt tacksam för allt stöd jag fick från Emma, mina vänner, kollegor (om ni inte förstod att ni räknades in bland vännerna) och min familj. Ni vet vilka ni är.

Det var nån som sa att man vet vem ens riktiga vänner är när man har det svårt. Och jag blev helt ärligt förvånad när folk jag trodde jag tappat kontakten med helt plötsligt dök upp och ställde upp i alla väder. Underbart att veta att man inte är bortglömd. Jag är som sagt er evigt tacksamma.

Idag så börjar jag iallfall jobba klockan 12 och vi har tvättstugan nu på morgonen. Jag ska vara ensam hemma nu på förmiddagen med tvillingarna en stund då Emma ska iväg och diskutera sina stora barn lite med deras pappa. Men det ska säkert gå bra.

 
Mina tre äldsta barn efter uppbrottet med deras mamma

Jag älskar dig Emma!!